Igår började jag min urologi-placering på sjukhuset Rebagliati. Det är Perus största sjukhus, 15 våningar högt, och rätt så modernt. Min avdelning ligger på tolfte våningen och de har fönstrerna öppna. Jag försöker sätta mig så långt ifrån dem som möjligt men kan ändå känna mig lite yr. Det mesta har hittills handlat om prostator och knipövningar. Jag har fått en ny handledare med ett lite annat patientbemötande än jag är van vid. Igår rekomenderade han en överviktig kvinna att gå ner 25 kilo genom att dricka vatten och göra knip-övningar. För att demonstrera vände han sig om framför hennes ansikte och spände skinkorna ett par gånger. Jag ville verkligen säga något snällt till den stackars kvinnan men visste inte riktigt vilken roll jag hade. Helst hade jag satt på mig osynlighetsmanteln.
Idag sa min handledare att patón, som de uttalar mitt efternamn, betyder "big duck". I helhet blir mitt namn då den ljusa stora ankan. Jag orkar faktiskt inte bry mig. Det känns mest skönt att förstå varför många artigt skrattar när jag blir presenterad.
Hahahaha! Det känns som att du kommer att ha en hel del erfarenhet med dig hem igen gumman! Och kanske kommer du ha några mils försprång inför konstiga situationer i jämförelse med dina svennebanan polare med ;-) Hang in there you big luck duck! PUSSAR
SvaraRadera