Amazonas nästa!

Imorgon far jag och pappa mot Iquitos och regnskogen och blir borta 5-6 dagar. Vet inte riktigt vad som väntar oss där men tror att vi kommer få nytta av våra vaccinationer, malaria-tabletter och myggnät. Hoppas vi får se en massa träd, växter, blommor, frukter och djur- förhoppningvis bara snälla.

Besök

Nu har pappa kommit hit. Kul! Idag efter min praktik har vi strosat runt i Miraflores, köpt en billig mobiltelefon och druckit cappuccino vid Costa Verde. Under hans tid här kommer jag nog lära känna Lima väldigt mycket bättre. Har liksom sparat massa ställen i stan som jag vill utforska när jag har besök. Ikväll fick jag dock ofrivilligt se en ny stadsdel när skulle jag ta en taxi hem från hans hotel. Kl var halv tio och jag övervägde om det skulle vara säkrare att gå själv eftersom jag bara bor 1-2 kilometer bort. Valde alla fall att åka taxi men det kändes sen som fel beslut för taxisnubben körde helt fel och jag var tillslut på vippen att ringa Anja eller pappa och säga att jag höll på att bli bortrövad men innan jag hann trycka på den gröna ring-knappen såg jag äntligen en gatuskylt som jag kände igen.

Igårkväll var jag ute med de två studenterna härifrån som var på utbytet i Uppsala. Vi såg en grymt bra film- La teta asustada, som utspelade sig i Lima och handlade om livet här åren efter terrorismen. Verkligen ett filmtips!! Jag ska absolut se den igen för vi anlände tyvärr en halvtimme sent till bion, dvs i normal peruansk tid.

2 de Mayo

Ikväll var jag ute och åt med två tjejer från huset- Marta från Polen och Kristin från Tyskland. Jag och Kristin fyller år på samma dag och blev därför mycket glada när vi hittade en gata som hette 2:a maj. Tyvärr hinner vi inte ha någon födelsedagsfest i huset för jag åker hem den 28 april och för tyskar betyder det tydligen otur om man firar sin födelsedag i förskott. Den 30 april spelar OASIS i Lima vilket hade varit grymt kul att se oxå. Men jag har förstås valborg att se fram emot i Uppsala!! Wiho- landar kl sju på morgonen- bara att bänka sig vid ån.

Helg i hängmattan

Den här helgen har jag bara varit hemma och vilat. Motvilligt har jag försökt läsa ett kapitel i kirurgiboken medans de andra i huset varit på stranden. Jag ska försöka plugga lite nu innan jag får besök av först pappa, sen mamma och sist Jakob. Ytterligare ett motiv till att vila är att vi alla i huset var ute och dansade salsa i torsdagsnatt och inte kom i säng förrän kl fyra. I all trängsel på dansgolvet framför live-bandet blev jag trampad på foten av en stilettklack och bränd på armen av en cigarett. Men vale la pena= det var mödan värt!

Jag tar tillbaka

Jag var tvungen att ta bort ett inlägg om hygienen på mitt senaste sjukhus för jag skämdes så när jag läste vad jag skrivit. Det verkade som att jag inte fattade att jag kommit till ett mycket fattigt land och sen bara klagade på att det inte är exakt samma standard som hemma. All sjukvårdspersonal här jobbar faktiskt nästan dubbelt så hårt som i Sverige så jag menade inte att kritisera dem. Det jag tycker man skulle kunna förbättra vad gäller hygienen här på sjukhusen är tex att läkarna och sjuksköterskorna borde tvätta händerna mellan varje patient och ta av sig onödiga bakteriespridare såsom klockor och vigselringar, särskilt när man jobbar med operationssår. Det skulle inte kosta mycket men förbättre patientsäkerheten massor. Sen att det ligger över 40 patienter i varje sal och att det är för dyrt med handsprit och plasthandskar, det är något som jag hoppas kommer bli bättre med tiden. Och inget som jag menade att klaga så oförstående på.

Äntligen fredag igen

Krångel

Hittills har mina placeringar varit väldigt välorganiserade, dvs jag har fått en handledare första dan på varje placering och introducerats lite till sjukhuset. Imorse när jag kom fram lämnade universitetets sekreterare av mig hos en läkare och efter fem minuter lämnade den läkaren över mig till en annan läkare och så fortsatte det tills det inte fanns någon lägre ner i hirarkin. Då när jag stod där själv och utan något att göra gick jag tillbaka till sekreteraren och frågade, i all välmening, om jag skulle vara med någon speciell läkare. När hon då pratade med sin chef på kontoret fick han ett utbrott och skällde ut sekreteraren för att jag inte verkade nöjd. Det kändes så fruktansvärt onödigt och orättvist. När hon sen skulle lämna av mig hos en annan läkare började hon gråta otröstligt och sa att hon ville byta jobb. (Vad gör jag här egentligen?) Efter en halvtimme blev hon glad igen och jag försökte sen le så mycket jag kunde resten av dagen. Resten av placeringen ska jag gömma mig på toaletterna.

Centrala Lima

Nu har jag börjat min tredje placering på ett tredje sjukhus. Det heter Loayza och ligger i centrala Lima. Ska ägna mig åt nedre- gastro-kirurgi, vilket inte verkar så jättespännade. Förhoppningsvis har jag fel. Berättar mer imorgon.

Cusco

Fjärde dagen- Machu Picchu

Vårt tält var uppsatt 60 cm från ett stup så när vi blev väckta kl fyra på morgonen var jag nöjd att få vandra vidare. Efter två dagar utan sikt hade jag inte så höga förväntningar på sista dagen. Vid gryningen var det dock klart och sen fick vi en helt underbar dag! Vi nådde vad som kallas solporten precis vid soluppgången och fick då se Machu Picchu på håll omgiven av de höga bergen och det var en mäktig upplevelse. Vi gick sen ner och blev kvar vid ruinerna i många timmar. Sen åkte vi tåg och buss tillbaka till Cusco.

Tredje dagen- mera regn.

Vi blev väckta kl fem av en guide som skakade på tältet och ropade amigos, amigos! Det var tungt att kliva upp men eftersom vi skulle vandra i tolv timmar behövde vi gå så fort det blev ljust. Det regnade och var dimmigt hela dagen så vi såg nästan ingenting men stannade ändå vid alla utsiktsplatser och låtsades att det var fantastiskt vackert.

Andra dagen- högt upp.

Vi klev upp kl fem för att äta frukost som bestod av pannkakor, bröd och peruansk välling. Sen vandrade vi uppför i sex timmar tills vi nådde toppen på 4200 ms höjd. På vägen började det regna så sikten var inte så vidare bra. Jag blev inte höjdsjuk men behövde ta många pauser för att hämta andan. Oftast går leden smalt och nära kanten där det stupar rakt ner flera hundra meter så det var rätt skönt att sikten inte var så god. Efter att vi nått toppen gick vi ner och sov sen på 3600 m och det blev den kallaste natten. Vi var tvunga att sova sked och det kändes som att vi gjorde lumpen.

Inkaleden- första dagen.

Vi blev hämtade kl halv sju på morgonen på vårt vandrarhem och åkte buss två timmar till en liten stad där vandringen började. Vi var ca 25 i gruppen plus två guider. Solen sken och det var så otroligt skönt att änligen få börja vandra efter att ha gruvat sig i tre dagar. Utsikten var otrolig och vi fick se ruinerna från en inka-stad som heter Patallacta. Vid femtiden kom vi fram till en slänt där vi åt middag och fick tältplatser. Pann-lampan var en nödvändighet när det blev mörkt vid sju-tiden.

Dag 3 i Cusco.

Igarkvall ordnade allt upp sig infor var vandring. Vi fick aven reda pa att det bara kommer vara minusgrader en natt sa da borde vi klara oss hyffsat bra i vara sommar-sovsackar de andra natterna. Nu i Cusco ar vi pa ca 3400 meters hojd och kommer en vandringsdag vara pa ca 4000 meters hojd och det ar den natten som kommer bli lite kall. (Allt ar ju forstas relativt- om man jamfor med Baffinbabes resa.) Vi har klarat oss fran hojdsjuka bortsatt fran lite andfaddhet och huvudvark. Nu ska vi ner till torget och ata lunch med nagra engelska backpackers. Att komma till vart vandrarhem ar som att vara i en internationell bubbla dar ingen pratar spanska. Man glommer nastan bort vart man ar. Ikvall ska vi packa ryggsackarna och ga och lagga oss tidigt.

Kallt men fint!

Igar morse landade vi i Cusco, en otroligt vacker och mysig stad omgiven av grona kullar. Vi hade tankt ta det lugnt och vanja oss vid den hoga hojden men kunde inte halla oss ifran att strosa runt pa stadens alla fina marknader. Efter att ha vistats i ett 30-gradigt Lima en manad sa blev det nagot av en kold-chock att komma hit. Dessutom har det regnat hela natten. Vi lag vakna och fros och medans vi lyssnade pa regnet borjade vi ora oss lite infor var fyra-dagars- vandring eftersom det visat sig att vi planerat in den under inka-ledens regnperiod.
Idag har vi gatt runt pa fler marknader och druckit kaffe pa torget. Eftersom manga turister blir lurade att kopa turer och resor med foretag som egentligen inte finns sa tankte vi att vi skulle leta reda pa foretaget vi bokat vandringen med. Nar vi kom fram till adressen vi fatt sa fanns det ingenting dar. Vi blev da hanvisade till ett annat kontor dar ingen heller hade hort talas om vart reseforetag. Vi ringde tillslut till det nummer vi fatt och da fick vi tag pa en person som ska komma till vart hostel ikvall sa allt verkar funka anda. Darmed borjar vi troligtvis var vandring pa onsdag morgon. Annars sa ar vart vandrarhem valdigt mysigt ochsa...

Mot Cusco

Imorgon sätter vi oss på flyget för att åka till Cusco och för att sen på onsdag börja vandra inca-leden. Totalt blir vi borta en vecka och det blir som vårt påsklov. Innan vi börjar vandra behöver vi stanna några extra dar i Cusco och vänja oss vid den höga höjden. Många blir höjdsjuka men det verkar gå över efter någon dag. Idag ska vi mest packa och inhandla några sista saker. Igårkväll var vi ute sent på ett salsa-ställe med live-musik. Det var superkul och jag hade kunnat stanna kvar och dansa hela natten om det inte vore för att jag efter några timmar var rekordsvettig. Nästa gång ska jag definitivt inte ha på mig varma jeans. Samtidigt var det skönt att vara välklädd när vi skulle vandra hem i Lima-natten. Det kändes tryggare att gå själva än att ta en taxi. På vägen hem, närmare morgon än kväll, träffade vi en gatuförsäljade som sålde hårnålar i ull. Det låter kanske fult men de var jättefina. Aja, nu ska jag börja packa. Jag kanske bloggar från Cusco om jag hittar ett internetcafé.

Takhus

Här i Lima får man utan tillstånd bygga små hus på taken och det gör många husägare. Nu under mars och april blir det här takhuset vårt gästrum när vi får besök.

Lamadjur

En bra dag.

Imorse när jag klev ur hissen på tolfte våningen möttes jag av en stark, söt doft. Jag följde doften in till min handledares rum där jag fann honom sittandes med en rökelse i vardera handen. Efter en stund gick han iväg med rökelserna och ställde ner dem i en staty mitt i korridoren bland alla patientrum. Här är alltså inte doftöverkänslighet på tapeten... Förmiddagen tillbringades sen i operationssalen där vi opererade bort en njure. Det var väldigt intressant för njuren hade två urinledare istället för en. Den hade även två njurvener vilket komplicerade det hela lite. På eftermiddagen försvann vattnet till vår våning och operationerna fick flyttas fram till kvällen. Därför for vi istället och åt lunch med min handledares fru på en jättegod fiskrestaurang. Hon hade många frågor om svenska kungafamiljen men framför allt undrade hon vad jag tyckte om prinsessan Diana. Efter en lång tankepaus försökte jag svara så gott jag kunde. Det är fortfarande tradition här att mannen betalar. Idag på morgonen blev jag bjuden på en kaffe (yes) och då när jag försökte betala fick jag höra att det var som en grov förolämpning mot mannen. Sånt känns ju lite segt men jag får helt enkelt försöka lära mig när jag ska betala och inte. På eftermiddagen sen så trodde jag att vi skulle åka tillbaka till sjukhuset men då for vi istället till ett djursjukhus för att hälsa på min handledares hund. Där fick jag se mina första lamadjur.

Jag längtar tillbaka till Almenara.

Min kaffe-situation har verkligen försämrats på det nya sjukhuset och jag längtar tillbaka till min förra placering på sjukhuset Almenara. Det var värt att åka en halvtimme längre för att få dricka nybryggd expresso och äta ljuvliga, sockrade churros. Dessutom saknar jag Anja som också är kvar på Almenara. Idag var min handledare tillbaka och jag svansade efter honom ända tills han lämnde av mig i det lilla varma kateter-rummet igen. Efter en halvtimme där beslöt jag mig för att leta upp ett café på det enorma sjukhuset. Förra veckan åt jag lunch en dag med min handledare och gick därför till samma ställe. Det tog ca 10 min att hitta dit. När jag försökte beställa min kaffe så förstod jag att det var bordsservering och satte mig därför och väntade. Efter ca 10 min till kom en servitör fram och sa att jag inte var välkommen för att bara läkare fick vara där. Då försökte jag säga att jag också är läkare men då kollade servitören på min namnskylt och sa att jag var student. Tydligen står det pregrado längst ner på namnskylten. Sen sa han att han skulle gå och fråga om jag kunde stanna men då passade jag på att smyga ut. Istället hittade jag ett annat café där jag fick beställa en kaffe. Hon i kassen hällde upp en kopp kaffe från en stor kastrull och värmde det sen i mikron. Jag antar att jag borde varit tacksam.

En vecka till.

Imorgon börjar min andra och sista urologi-vecka. Min handledare dök inte upp varken i torsdags eller i fredags. Därför hängde jag med en sjuksköterska och tränade på att sätta katetrar i ett litet jättevarmt rum där det luktade mycket urin (milt uttryckt). Jag hoppas handledarn kommer imorgon så jag får vara med på lite andra moment oxå. I helgen har jag försökt läsa lite i kirurgi-boken och se några föreläsningar på nätet. Den första placeringen här med ortopedi upplevde jag som ett så ohanterligt stort område att läsa in sig på. Urologi verkar mer begränsat och därmed lättare/roligare. Något som jag tycker är svårt är det här med tuberkulosen som det finns mycket av här. Jag har en mask med mig men det är så knepigt att veta när jag ska ha på mig den. Ingen annan använder ju tbc-mask och dessutom är den varm och jobbig att ha på sig. Jag fick bara en mask från infektionskliniken i Uppsala för att använda i tre månader och det är egentligen en en-dags-mask. Vet därför inte änns hur bra den funkar. Hittills har jag bara haft den på akuten men egentligen borde jag försöka bli bättre på att använda den.

Det har varit en jättebra helg med bröllopet men just nu längtar jag mest bara tills nästa söndag då vi ska flyga till Cusco och sen vandra inca-leden.

På väg till Rocío och Albertos vigsel

Bröllop

Igårkväll fick vi uppleva ett peruanskt bröllop. Det var vår kontakt på universitetet, Rosas, dotter som gifte sig. På ett kvällsbröllop i Peru ska man egentligen ha långklänning men eftersom vi bara skulle på själva vigseln och mottagningen så kom vi undan med enklare klänningar. Vi hade förstås ändå inte något som passade men fick vi låna varsin klänning av en fransk tjej här i huset. Jag hade nån slags kina-inspirerad förstor kreation på mig. Förväntansfulla anlände vi till kyrkan en halvtimme i förväg vilket verkade vara först av alla. De andra gästerna droppade sen in under hela vigseln. Kyrkdörrarna var öppna och folk från gatan som var intresserade kom in och satt sig. En kvinna med trasiga kläder och ett stort yogurtpaket i handen kom och satt sig bredvid mig. Det var en väldigt öppen och varm stämning, inte alls så stelt som jag hade föreställt mig ett katolskt bröllop. Efteråt på mottagningen bjöds det på söt champange och alla gäster fick en liten ask med tårta i. Alla skulle sen organiserat ställa sig på led för att fotas och kindpussas med brudparet. På bilden här med oss är Tamara, som tog med oss till sin farmor förrförra helgen, och Carlos-hennes man. De anlände förövrigt mitt under själva vigseln -som så många andra.