Ciao!

Nu har mina drygt tre månader i Lima passerat och jag packar resväskan för att bege mig hem igen. Det har varit en fantastisk tid och jag hoppas kunna återvända hit någon gång i framtiden. Just nu längtar jag dock hem till allt bra som finns i Sverige. Det har varit jättekul att blogga och TACK alla som läst min blogg!
Vi ses hemma...

Öken och hav

I lördags reste vi med buss ca fyra timmar söderut och genom en massa öken för att nå nationalparken Paracas. Att komma dit var för mig som att kliva rakt in i boken Den gamle och havet. Det var lugnt och fridfullt och överallt fanns små fiskebåtar. Imorse for vi på en båttur och såg sjölejon, delfiner, pingviner och en massa fåglar.

Paracas

Sjukhuskläder

Här är en bild på vår handledare. Så här snyggt klädd är hon varje dag på jobbet. Jag trivs dock bättre i sjukhuskläder när jag är på sjukhuset. Det är väl kanske en vanesak också- precis som att vi i Sverige aldrig lämnar sjukhuset i arbetskläderna. Men här lämnar man inte in sjukhuskläderna för tvätt utan man måste ta hem och tvätta dem själva. Därför reser all personal till och från sjukhuset i arbetskläderna. Eftersom jag och Anja inte har några skåp eller något ställe att byta om på så åker också vi till och från sjukhuset i våra arbetskläder. (Dock lånar man nytvättade kläder inför operationerna). Idag bjöd vår handledare spontant ut oss att äta lunch på en riktigt fin restaurang med buffé. Eftersom vi inte var förberedda hade vi bara våra operationskläder från Uppsala. Det kändes lite som att komma till en maskerad där ingen annan var utklädd.

Brazzini

Ikväll har jag och Jakob gjort ett studiebesök på forskningsinstitutet Brazzini där min kontaktperson från universitetet, Tamara, forskar om adulta stamceller. På institutet gör de auto-transplantationer vilket innebär att de tar ut celler från benmängen, centrifugerar fram stamcellerna och sen för in dem i ett kärl (på samma person) så nära den kroppsvävnad där de ska vara som möjligt. Där kan stamcellerna sen förvandlas till vilka hjälpande celler som helst och ersätta skadade celler. Det är verkligen häftig forskning och de kunde visa lovande resultat för parkingson, diabetes och flera andra degenerativa sjukdomar.

Jakobs resa

Hallå! Nu har jag kommit tillbaka efter två dagars blixtvisit i Huaraz. Den ena dagen tillbringades i sängen med förmodad höjdsjuka, feber och illamående. Den andra dagen var jag lite bättre och kunde gå en liten vandringstur i trakterna runt Huaraz med min guide Michael. Till min stora förvåning fann jag en sorts kaktus som fanns med i min biologibok på förra kursen. Den ser ut som den nedre delen av växten i ca: 10 år och sedan sjuter den ut sin stam vid optimala förutsättningar som ses på bilden och sprider sina frön för att sedan dö.

Oväntat besök

Utöver myror och kryp i rummet som äter upp väggarna fick jag en objuden gäst i natt. Kl ett vaknade jag av att en främmande man kom in i mitt rum. Låset på dörren är trasigt. Jag blev livrädd men det blev den fulla främligen också. Efter det la jag en madrass framför dörren så att det skulle vara svårare för någon att öppna. Tanken var att om nån öppnade dörren igen skulle madrassen flyttas och välta min bokhylla över sängen och jag skulle vakna. Det tyckte jag var en smart idé i natt men det var inte lika smart när Jakob kom tillbaka till Lima tidigt i morse...

Diabetes ja...

Läste precis målbeskrivningen för den här placeringen på endokrinologen och det verkar inte som att något som helst fokus ligger på diabetes. Nu måste jag verkligen börja plugga och försöka komma i kapp med utbildningen hemma. Jag kommer måsta gå i ide i maj för att ha någon som helst chans att klara den här tentan! Men jag har ju gjort en massa andra roliga saker istället i vår...

Endokrinologen

På endokrinologen handlar allt om hormoner och min handledare är en av Perus ledande experter på diabetes. För första gången här har jag en kvinnlig handledare, vilket är superkul! Jag tycker diabetes är jätteintressant så den här placeringen är verkligen inspirerande. Dessutom är hon bra på att undervisa och rolig att titta på. På fredag ska jag försöka ta ett foto på oss tillsammans. Hon har kort lila/rött hår, är max 130 cm lång, har höga klackar och slingringa blommiga klänningar. Här är det inte lika strikt med sjukhuskläder som hemma. Dessutom är hon utsmyckad med stora örhängen, halsband och armband.
I Peru är det mycket ovanligt med diabetes bland barn men idag kom det in en pojke med diabetes. Hans första kommentar när han kom in i undersökningsrummet var att vi såg ut som helan och halvan. Igår när Anja var med fick vi frågan om vi var hennes livvakter. Vi känner oss redan som jättar i det här landet så den kommentaren gjorde inte saken bättre.

Imorgon kommer Jakob tillbaka och jag räknar timmarna. Mest för att träffa honom förstås men också för att se hans bilder från staden Huaraz, där Perus högsta berg ligger. Hade jag haft mer ledig tid här hade jag definitivt rest dit.

Universitetet

Idag sa vi hej då till universitetet, blev fotade och fikade med våra kontaktpersoner. Här på fotot är en av våra kontaktpersoner i gult och sen spex-gruppen runt omkring. Imorgon ska vi besöka ett forskningsinstitut där de forskar om stamceller. Det ska bli jätteintressant för jag har aldrig fattat hur en stamcell ser ut. (Syns de änns?)

Nu är jag och Anja på endokrinologen tillsammans på samma sjukhus. Det är sååå skönt att vara tillsammans! Under våra tre månader här så har vi bara varit på samma sjukhus en endaste vecka. Och det har varit jobbigt att alltid vara ensam. Mitt utseende sticker ut och därför får jag alltid en miljon frågor. Det är förstås väldigt vänligt och trevligt att folk är intresserade men nu har jag svarat på samma frågor för många gånger. Det har varit lärorikt att vara ensam student men oj vad jag ser fram emot att komma hem till Uppsala och vara med mina klasskompisar och att bara få vara en i mängden igen. Jag ska rekomendera att universitetet här i fortsättningen låter utbytesstudenterna vara på samma sjukhus. Allt blir så mycket lättare när man är två.

Sista veckan

Jakob packar sin ryggsäck för att resa upp till bergen i norra Peru några dagar. Själv förbereder jag mig för att åka till universitetet imorgon för sista gången. Jag har fortfarande fem dagar praktik kvar men imorgon ska jag och Anja säga hej då till universitetet och våra kontaktpersoner här. Vi lyssnar på radioprogrammet Mammas Nya Kille och det känns nästan som att jag är halvvägs hemma. De här sista dagarna ska jag ha praktik på endokrinologen, handla presenter, ha en avskedsfest i huset och bara njuta av lugnet här. För även om Lima är en stökig stad så har min tid här inneburit så mycket ansvarsfrihet. I helgen ska jag och Jakob fara till nationalparken Paraccas som ligger tre timmar från Lima. Sen på tisdag packar vi väskorna för sista gången här och far till flygplatsen. Vi har hittat bubblor till salu. Tänk va roligt det vore att ha en gammal bubbla i Uppsala... då kunde man åka på roadtrip i sommar.

Marknad

En underbar helg

Jag och Jakob hade glädjen att få följa med mammas guidegrupps buss i helgen runt om i Lima och tack vare det har vi sett en massa nya och gamla platser. Vi har varit på matmarknaden i Surquillo, besökt centrum, katedralen, arkiologiska museet, guldmuseet, vattenparken och inka-marknaderna. Den här bilden är från min favoritpark i Lima-Kärleksparken.

Peruansk pedikyr

Jakob

Nu har äntligen Jakob landat. Vi har inlett hans vistelse här med sightsing runt om i Miraflores. Jag har försökt visa alla mina bästa restauranger och cafeer så nu sitter vi rätt mätta och dästa i vårt lilla takhus. Vi har också varit förbi på inka-marknaden där jag har köpt ett par sandaler. Imorgon ska vi göra ett nytt försök och se om pedikyr-stället är öppet och i så fall behöver jag ett par skor med öppna tår. Till min stora glädje har Jakob lust att följa med och visst borde väl även en pistvakts fötter må gott av lite pedikyr...

Imorgon kväll kommer också mamma tillbaka efter hennes rundresa i Peru. Det ska bli spännade att höra mer om hennes äventyr.

Två veckor kvar

Det är otroligt vad tiden har gått fort sen jag kom hit. Vet inte om det är ett ålderstecken eller om det bara betyder att jag trivs väldigt bra här. Imorgon kväll kommer Jakob och sen åker vi hem tillsammans om två veckor.

Lite fashion!

Äntligen har vi hittat en juste klädbutik här i Lima. Den heter Pulga och säljer kläder gjorda av unga peruanska designers- I like! Den ter sig mer som en second-hand-butik eftersom det bara finns ett av varje plagg. Efter att ha provat ett dussintal klänningar fann vi tillslut varsin favorit. Och jag tror definitivt att vi kommer tillbringa mer tid i dessa provhytter.

Anestesi

Den här bilden är från när vi hälsade på en medicin-man i Amazonas. Han visade en massa traditionella mediciner och vi fick smaka på en ört som bedövade tungan. Sen skulle han visa en ritual (som skulle hela mig) och började slå på mitt huvud medans han rökte en cigarett och blåste röken i mitt ansikte. Det var intressant i tio sekunder och sen väldigt jobbigt bra mycket längre. Efteråt var jag alla fall helad. Sedan förra veckan är min placering på anestesiologen här. För den som inte vet så är det anestesiologerna som söver patienterna inför operationerna. Redan första dagen började de prata om hur indianerna hittade det muskelavslappnade medlet curare, som man fortfarande använder. Indianerna hade det på sina pilar som de sköt fåglar med. Här skjuter man inte patientena med bedövningpilar även om det vore en rätt så roligt tanke. Jag hinner tänka mycket under den här placeringen för anestesi är lite långtråkigt. I Sverige (har jag hört) har vi anestesi-sköterskor som övervakar patienten efter sövningen men här i Peru är det läkaren som sitter och väntar hela operationen. Idag var jag med på ett hjärtklaff-byte och den operationen tog hela dagen. En anestesiolog som jag träffade förut på urologen fördrev tiden med att spela Game-boy. Mina handledare nu fördriver tiden mellan sövning och uppvakning med att sitta ute i korridoren och snacka med sina kollegor vilket efter fyra-fem timmar blir rätt absurt segt. Hur som helst så gillar jag ändå verkligen anestesin. Jag lär mig mycket och det är helt klart en av mina intressantaste placeringar här hittills.

Fler foton från Amazonas

Nyårslöfte

I helgen har jag gjort ett nytt försök att tvätta mina regnkläder som möglade i Amazonas. Det regnade egentligen bara en timme varje dag men pga den höga luftfuktigheten så torkade inget. Mitt förra års nyårslöfte var att bara köpa tio klädesplagg (bortsätt sencond-hand) under året. Det här årets nyårslöfte ska istället vara att försöka vara så snygg som möjligt. Och även om jag inte gillar parfymer och sånt så ingår det alla fall att inte lukta mögel. Jag tror faktiskt att jag kommer lyckas. Alla fall med det sistnämnda.

Påsk-bilar

Ok, i förra inlägget skrev jag att vi satt under stjärnhimlen men det var en liten osanning som smög sig in. Jag tyckte väl att det lät bra. I själva verket gör all smog över Lima att man inte ser så värst mycket av stjärnorna. (Annat var det i Amazonas.) Och även så här fina bilar kan bidra till smog.

Skärtorsdag

Det var stängt på manikyr-stället så vi unnade oss frappuccino och cappuccino på Starbuck's istället. Att komma dit var lite terapi för mig för jag har inte vågat då dit tidigare. Första veckan när jag och Anja satt på den uteserveringen som ligger närmast Starbuck's körde plötsligt en bil upp på Starbuck's uteservering, krossade glaset och skadade flera personer som fick föras med ambulans till sjukhus. Jag tror inte att någon skadades allvarligt men det var ändå väldigt obehagligt och jag fick en läskig första bild av Lima. Efter det har jag inte sett några olyckor här och insett att det nog mest var en olycklig slump. Igår var alla fall en underbar ledig dag som avslutades med att sitta uppe på taket under stjärnhimlen med några avsnitt av Desperate housewifes.

Glad påsk!

När mamma kom hit förra helgen fick jag ett stort påskägg med godis och några svenska tidningar. Nu är jag ledig från min placering två dagar och ska bara njuta av påsken. Godiset är tyvärr slut men jag har tidningarna kvar. Idag fick jag dessutom ett paket från Jakob som han skickade för två månader sen. Det innehöll en skiva med alla mina favoritartister- inklusive honom själv. Imorgon ska vi alla tjejer i huset på pedikyr och manikyr. Jag hade glömt bort det så jag klippte mina naglar superkort igår. Får skylla på att sjukhuspersonal hemma ändå inte får ha långa färgglada naglar med blommor på.

Inte lika rädd

Jag har upptäckt att det är rätt så säkert där jag bor. Behöver inte längre vara livrädd när jag går och handlar kl åtta på kvällen. Första veckan här vågade jag knappt gå ut själv mitt på dan. Jag vet att man inte ska bli övermodig nu men jag glädjs ändå åt att kunna slappna av lite mer. De senaste veckorna har jag vågat gå ensam här i området kring tio-elva på kvällarna och i fredags åkte jag ensam buss från sjukhuset vid sju-tiden. Sen kan man ju alltid ha otur. Det närmaste att bli rånad som hänt mig är att jag fått tillbaka falska pengar när jag har handlat. Det cirkulerar en massa låtsaspengar här vilket är sjukt irriterande. Men det allra mest irriterande i den här staden är ändå tveklöst trafiken. Trots alla fina bubblor.

Idag for pappa hem efter två roliga veckor. Mamma har kommit till Peru och är i Cusco just nu. Hon kommer tillbaka till Lima nästa helg och då kommer också Jakob vara här. Jag längtar!!

Palmsöndag

En volvo på min gata

Kardio och gastro

Det har varit fullt upp den senaste tiden. För att få ledigt under min vecka i Amazonas behövde jag jobba dubbelt nu de senaste dagarna + lördag. Min placering nu har varit kardiovaskulär-kirugi. Jag har fått vara med och assistera på en massa spännande operationer och alla som jag träffat har varit supertrevliga. Det behövdes verkligen för min förra placering, som var på gastrokirurgen, var en riktig katastrof från början till slut. Handledarna var antingen sura och taskiga eller så drog de vulgära sexskämt på min bekostnad. Sista dagarna ville jag inte stiga upp ur sängen och så här i efterhand önskar jag att jag hade legat kvar. Efter två ljumskbråck-operationer sista dagen svimmande jag av någon slags koldioxidförgiftning som jag fick genom att andas i ett felkonstruerat munskydd med vesir. Hemma i sverige har vi dessa vesir om man vill skydda ögonen från stänk- och här i Lima vill jag verkligen göra det eftersom de inte håller koll på sina blodsmittor såsom hemma. Tyvärr finns det sällan skyddsglasögon och deras munskydd med vesir använder ingen för att det blir imma på vesiret när man andas eftersom luften inte kommer ut. Strax efter att jag svimmade gick jag ut från operationen och vilade en stund (rätt så chockad) och när jag kom in igen hade de avslutat och gått iväg. Sen när jag då gick tillbaka till avdelning var alla på lunch så jag avslutade placeringen utan att säga hejdå till någon. När jag berättade om det hela för min kompis Lars, som pluggar turism och matlagning här, så insisterade han på att jag framöver skulle använda hans kock-glasögon. Numera ser jag därför alla operationer genom dessa kock-glasögen, vilket dock på sjukhuset förblir min hemlighet.

Foton

Regnskogen

Resan till Amazonas har varit fantastisk! Vi har sett massa otroliga fåglar, apor, delfiner, fjärilar och småkryp. Där vi bodde fanns ingen elektricitet så vi gick och la oss när det blev mörkt och gick upp när det ljusnade, 3.5 grader från ekvatorn. Jag skulle gärna ha stannat längre, det var så avkopplande att vara där- helt borta från civilisationen.

Amazonas nästa!

Imorgon far jag och pappa mot Iquitos och regnskogen och blir borta 5-6 dagar. Vet inte riktigt vad som väntar oss där men tror att vi kommer få nytta av våra vaccinationer, malaria-tabletter och myggnät. Hoppas vi får se en massa träd, växter, blommor, frukter och djur- förhoppningvis bara snälla.

Besök

Nu har pappa kommit hit. Kul! Idag efter min praktik har vi strosat runt i Miraflores, köpt en billig mobiltelefon och druckit cappuccino vid Costa Verde. Under hans tid här kommer jag nog lära känna Lima väldigt mycket bättre. Har liksom sparat massa ställen i stan som jag vill utforska när jag har besök. Ikväll fick jag dock ofrivilligt se en ny stadsdel när skulle jag ta en taxi hem från hans hotel. Kl var halv tio och jag övervägde om det skulle vara säkrare att gå själv eftersom jag bara bor 1-2 kilometer bort. Valde alla fall att åka taxi men det kändes sen som fel beslut för taxisnubben körde helt fel och jag var tillslut på vippen att ringa Anja eller pappa och säga att jag höll på att bli bortrövad men innan jag hann trycka på den gröna ring-knappen såg jag äntligen en gatuskylt som jag kände igen.

Igårkväll var jag ute med de två studenterna härifrån som var på utbytet i Uppsala. Vi såg en grymt bra film- La teta asustada, som utspelade sig i Lima och handlade om livet här åren efter terrorismen. Verkligen ett filmtips!! Jag ska absolut se den igen för vi anlände tyvärr en halvtimme sent till bion, dvs i normal peruansk tid.

2 de Mayo

Ikväll var jag ute och åt med två tjejer från huset- Marta från Polen och Kristin från Tyskland. Jag och Kristin fyller år på samma dag och blev därför mycket glada när vi hittade en gata som hette 2:a maj. Tyvärr hinner vi inte ha någon födelsedagsfest i huset för jag åker hem den 28 april och för tyskar betyder det tydligen otur om man firar sin födelsedag i förskott. Den 30 april spelar OASIS i Lima vilket hade varit grymt kul att se oxå. Men jag har förstås valborg att se fram emot i Uppsala!! Wiho- landar kl sju på morgonen- bara att bänka sig vid ån.

Helg i hängmattan

Den här helgen har jag bara varit hemma och vilat. Motvilligt har jag försökt läsa ett kapitel i kirurgiboken medans de andra i huset varit på stranden. Jag ska försöka plugga lite nu innan jag får besök av först pappa, sen mamma och sist Jakob. Ytterligare ett motiv till att vila är att vi alla i huset var ute och dansade salsa i torsdagsnatt och inte kom i säng förrän kl fyra. I all trängsel på dansgolvet framför live-bandet blev jag trampad på foten av en stilettklack och bränd på armen av en cigarett. Men vale la pena= det var mödan värt!

Jag tar tillbaka

Jag var tvungen att ta bort ett inlägg om hygienen på mitt senaste sjukhus för jag skämdes så när jag läste vad jag skrivit. Det verkade som att jag inte fattade att jag kommit till ett mycket fattigt land och sen bara klagade på att det inte är exakt samma standard som hemma. All sjukvårdspersonal här jobbar faktiskt nästan dubbelt så hårt som i Sverige så jag menade inte att kritisera dem. Det jag tycker man skulle kunna förbättra vad gäller hygienen här på sjukhusen är tex att läkarna och sjuksköterskorna borde tvätta händerna mellan varje patient och ta av sig onödiga bakteriespridare såsom klockor och vigselringar, särskilt när man jobbar med operationssår. Det skulle inte kosta mycket men förbättre patientsäkerheten massor. Sen att det ligger över 40 patienter i varje sal och att det är för dyrt med handsprit och plasthandskar, det är något som jag hoppas kommer bli bättre med tiden. Och inget som jag menade att klaga så oförstående på.

Äntligen fredag igen

Krångel

Hittills har mina placeringar varit väldigt välorganiserade, dvs jag har fått en handledare första dan på varje placering och introducerats lite till sjukhuset. Imorse när jag kom fram lämnade universitetets sekreterare av mig hos en läkare och efter fem minuter lämnade den läkaren över mig till en annan läkare och så fortsatte det tills det inte fanns någon lägre ner i hirarkin. Då när jag stod där själv och utan något att göra gick jag tillbaka till sekreteraren och frågade, i all välmening, om jag skulle vara med någon speciell läkare. När hon då pratade med sin chef på kontoret fick han ett utbrott och skällde ut sekreteraren för att jag inte verkade nöjd. Det kändes så fruktansvärt onödigt och orättvist. När hon sen skulle lämna av mig hos en annan läkare började hon gråta otröstligt och sa att hon ville byta jobb. (Vad gör jag här egentligen?) Efter en halvtimme blev hon glad igen och jag försökte sen le så mycket jag kunde resten av dagen. Resten av placeringen ska jag gömma mig på toaletterna.

Centrala Lima

Nu har jag börjat min tredje placering på ett tredje sjukhus. Det heter Loayza och ligger i centrala Lima. Ska ägna mig åt nedre- gastro-kirurgi, vilket inte verkar så jättespännade. Förhoppningsvis har jag fel. Berättar mer imorgon.

Cusco

Fjärde dagen- Machu Picchu

Vårt tält var uppsatt 60 cm från ett stup så när vi blev väckta kl fyra på morgonen var jag nöjd att få vandra vidare. Efter två dagar utan sikt hade jag inte så höga förväntningar på sista dagen. Vid gryningen var det dock klart och sen fick vi en helt underbar dag! Vi nådde vad som kallas solporten precis vid soluppgången och fick då se Machu Picchu på håll omgiven av de höga bergen och det var en mäktig upplevelse. Vi gick sen ner och blev kvar vid ruinerna i många timmar. Sen åkte vi tåg och buss tillbaka till Cusco.

Tredje dagen- mera regn.

Vi blev väckta kl fem av en guide som skakade på tältet och ropade amigos, amigos! Det var tungt att kliva upp men eftersom vi skulle vandra i tolv timmar behövde vi gå så fort det blev ljust. Det regnade och var dimmigt hela dagen så vi såg nästan ingenting men stannade ändå vid alla utsiktsplatser och låtsades att det var fantastiskt vackert.

Andra dagen- högt upp.

Vi klev upp kl fem för att äta frukost som bestod av pannkakor, bröd och peruansk välling. Sen vandrade vi uppför i sex timmar tills vi nådde toppen på 4200 ms höjd. På vägen började det regna så sikten var inte så vidare bra. Jag blev inte höjdsjuk men behövde ta många pauser för att hämta andan. Oftast går leden smalt och nära kanten där det stupar rakt ner flera hundra meter så det var rätt skönt att sikten inte var så god. Efter att vi nått toppen gick vi ner och sov sen på 3600 m och det blev den kallaste natten. Vi var tvunga att sova sked och det kändes som att vi gjorde lumpen.

Inkaleden- första dagen.

Vi blev hämtade kl halv sju på morgonen på vårt vandrarhem och åkte buss två timmar till en liten stad där vandringen började. Vi var ca 25 i gruppen plus två guider. Solen sken och det var så otroligt skönt att änligen få börja vandra efter att ha gruvat sig i tre dagar. Utsikten var otrolig och vi fick se ruinerna från en inka-stad som heter Patallacta. Vid femtiden kom vi fram till en slänt där vi åt middag och fick tältplatser. Pann-lampan var en nödvändighet när det blev mörkt vid sju-tiden.

Dag 3 i Cusco.

Igarkvall ordnade allt upp sig infor var vandring. Vi fick aven reda pa att det bara kommer vara minusgrader en natt sa da borde vi klara oss hyffsat bra i vara sommar-sovsackar de andra natterna. Nu i Cusco ar vi pa ca 3400 meters hojd och kommer en vandringsdag vara pa ca 4000 meters hojd och det ar den natten som kommer bli lite kall. (Allt ar ju forstas relativt- om man jamfor med Baffinbabes resa.) Vi har klarat oss fran hojdsjuka bortsatt fran lite andfaddhet och huvudvark. Nu ska vi ner till torget och ata lunch med nagra engelska backpackers. Att komma till vart vandrarhem ar som att vara i en internationell bubbla dar ingen pratar spanska. Man glommer nastan bort vart man ar. Ikvall ska vi packa ryggsackarna och ga och lagga oss tidigt.

Kallt men fint!

Igar morse landade vi i Cusco, en otroligt vacker och mysig stad omgiven av grona kullar. Vi hade tankt ta det lugnt och vanja oss vid den hoga hojden men kunde inte halla oss ifran att strosa runt pa stadens alla fina marknader. Efter att ha vistats i ett 30-gradigt Lima en manad sa blev det nagot av en kold-chock att komma hit. Dessutom har det regnat hela natten. Vi lag vakna och fros och medans vi lyssnade pa regnet borjade vi ora oss lite infor var fyra-dagars- vandring eftersom det visat sig att vi planerat in den under inka-ledens regnperiod.
Idag har vi gatt runt pa fler marknader och druckit kaffe pa torget. Eftersom manga turister blir lurade att kopa turer och resor med foretag som egentligen inte finns sa tankte vi att vi skulle leta reda pa foretaget vi bokat vandringen med. Nar vi kom fram till adressen vi fatt sa fanns det ingenting dar. Vi blev da hanvisade till ett annat kontor dar ingen heller hade hort talas om vart reseforetag. Vi ringde tillslut till det nummer vi fatt och da fick vi tag pa en person som ska komma till vart hostel ikvall sa allt verkar funka anda. Darmed borjar vi troligtvis var vandring pa onsdag morgon. Annars sa ar vart vandrarhem valdigt mysigt ochsa...

Mot Cusco

Imorgon sätter vi oss på flyget för att åka till Cusco och för att sen på onsdag börja vandra inca-leden. Totalt blir vi borta en vecka och det blir som vårt påsklov. Innan vi börjar vandra behöver vi stanna några extra dar i Cusco och vänja oss vid den höga höjden. Många blir höjdsjuka men det verkar gå över efter någon dag. Idag ska vi mest packa och inhandla några sista saker. Igårkväll var vi ute sent på ett salsa-ställe med live-musik. Det var superkul och jag hade kunnat stanna kvar och dansa hela natten om det inte vore för att jag efter några timmar var rekordsvettig. Nästa gång ska jag definitivt inte ha på mig varma jeans. Samtidigt var det skönt att vara välklädd när vi skulle vandra hem i Lima-natten. Det kändes tryggare att gå själva än att ta en taxi. På vägen hem, närmare morgon än kväll, träffade vi en gatuförsäljade som sålde hårnålar i ull. Det låter kanske fult men de var jättefina. Aja, nu ska jag börja packa. Jag kanske bloggar från Cusco om jag hittar ett internetcafé.

Takhus

Här i Lima får man utan tillstånd bygga små hus på taken och det gör många husägare. Nu under mars och april blir det här takhuset vårt gästrum när vi får besök.

Lamadjur

En bra dag.

Imorse när jag klev ur hissen på tolfte våningen möttes jag av en stark, söt doft. Jag följde doften in till min handledares rum där jag fann honom sittandes med en rökelse i vardera handen. Efter en stund gick han iväg med rökelserna och ställde ner dem i en staty mitt i korridoren bland alla patientrum. Här är alltså inte doftöverkänslighet på tapeten... Förmiddagen tillbringades sen i operationssalen där vi opererade bort en njure. Det var väldigt intressant för njuren hade två urinledare istället för en. Den hade även två njurvener vilket komplicerade det hela lite. På eftermiddagen försvann vattnet till vår våning och operationerna fick flyttas fram till kvällen. Därför for vi istället och åt lunch med min handledares fru på en jättegod fiskrestaurang. Hon hade många frågor om svenska kungafamiljen men framför allt undrade hon vad jag tyckte om prinsessan Diana. Efter en lång tankepaus försökte jag svara så gott jag kunde. Det är fortfarande tradition här att mannen betalar. Idag på morgonen blev jag bjuden på en kaffe (yes) och då när jag försökte betala fick jag höra att det var som en grov förolämpning mot mannen. Sånt känns ju lite segt men jag får helt enkelt försöka lära mig när jag ska betala och inte. På eftermiddagen sen så trodde jag att vi skulle åka tillbaka till sjukhuset men då for vi istället till ett djursjukhus för att hälsa på min handledares hund. Där fick jag se mina första lamadjur.

Jag längtar tillbaka till Almenara.

Min kaffe-situation har verkligen försämrats på det nya sjukhuset och jag längtar tillbaka till min förra placering på sjukhuset Almenara. Det var värt att åka en halvtimme längre för att få dricka nybryggd expresso och äta ljuvliga, sockrade churros. Dessutom saknar jag Anja som också är kvar på Almenara. Idag var min handledare tillbaka och jag svansade efter honom ända tills han lämnde av mig i det lilla varma kateter-rummet igen. Efter en halvtimme där beslöt jag mig för att leta upp ett café på det enorma sjukhuset. Förra veckan åt jag lunch en dag med min handledare och gick därför till samma ställe. Det tog ca 10 min att hitta dit. När jag försökte beställa min kaffe så förstod jag att det var bordsservering och satte mig därför och väntade. Efter ca 10 min till kom en servitör fram och sa att jag inte var välkommen för att bara läkare fick vara där. Då försökte jag säga att jag också är läkare men då kollade servitören på min namnskylt och sa att jag var student. Tydligen står det pregrado längst ner på namnskylten. Sen sa han att han skulle gå och fråga om jag kunde stanna men då passade jag på att smyga ut. Istället hittade jag ett annat café där jag fick beställa en kaffe. Hon i kassen hällde upp en kopp kaffe från en stor kastrull och värmde det sen i mikron. Jag antar att jag borde varit tacksam.