Ciao!

Nu har mina drygt tre månader i Lima passerat och jag packar resväskan för att bege mig hem igen. Det har varit en fantastisk tid och jag hoppas kunna återvända hit någon gång i framtiden. Just nu längtar jag dock hem till allt bra som finns i Sverige. Det har varit jättekul att blogga och TACK alla som läst min blogg!
Vi ses hemma...

Öken och hav

I lördags reste vi med buss ca fyra timmar söderut och genom en massa öken för att nå nationalparken Paracas. Att komma dit var för mig som att kliva rakt in i boken Den gamle och havet. Det var lugnt och fridfullt och överallt fanns små fiskebåtar. Imorse for vi på en båttur och såg sjölejon, delfiner, pingviner och en massa fåglar.

Paracas

Sjukhuskläder

Här är en bild på vår handledare. Så här snyggt klädd är hon varje dag på jobbet. Jag trivs dock bättre i sjukhuskläder när jag är på sjukhuset. Det är väl kanske en vanesak också- precis som att vi i Sverige aldrig lämnar sjukhuset i arbetskläderna. Men här lämnar man inte in sjukhuskläderna för tvätt utan man måste ta hem och tvätta dem själva. Därför reser all personal till och från sjukhuset i arbetskläderna. Eftersom jag och Anja inte har några skåp eller något ställe att byta om på så åker också vi till och från sjukhuset i våra arbetskläder. (Dock lånar man nytvättade kläder inför operationerna). Idag bjöd vår handledare spontant ut oss att äta lunch på en riktigt fin restaurang med buffé. Eftersom vi inte var förberedda hade vi bara våra operationskläder från Uppsala. Det kändes lite som att komma till en maskerad där ingen annan var utklädd.

Brazzini

Ikväll har jag och Jakob gjort ett studiebesök på forskningsinstitutet Brazzini där min kontaktperson från universitetet, Tamara, forskar om adulta stamceller. På institutet gör de auto-transplantationer vilket innebär att de tar ut celler från benmängen, centrifugerar fram stamcellerna och sen för in dem i ett kärl (på samma person) så nära den kroppsvävnad där de ska vara som möjligt. Där kan stamcellerna sen förvandlas till vilka hjälpande celler som helst och ersätta skadade celler. Det är verkligen häftig forskning och de kunde visa lovande resultat för parkingson, diabetes och flera andra degenerativa sjukdomar.

Jakobs resa

Hallå! Nu har jag kommit tillbaka efter två dagars blixtvisit i Huaraz. Den ena dagen tillbringades i sängen med förmodad höjdsjuka, feber och illamående. Den andra dagen var jag lite bättre och kunde gå en liten vandringstur i trakterna runt Huaraz med min guide Michael. Till min stora förvåning fann jag en sorts kaktus som fanns med i min biologibok på förra kursen. Den ser ut som den nedre delen av växten i ca: 10 år och sedan sjuter den ut sin stam vid optimala förutsättningar som ses på bilden och sprider sina frön för att sedan dö.

Oväntat besök

Utöver myror och kryp i rummet som äter upp väggarna fick jag en objuden gäst i natt. Kl ett vaknade jag av att en främmande man kom in i mitt rum. Låset på dörren är trasigt. Jag blev livrädd men det blev den fulla främligen också. Efter det la jag en madrass framför dörren så att det skulle vara svårare för någon att öppna. Tanken var att om nån öppnade dörren igen skulle madrassen flyttas och välta min bokhylla över sängen och jag skulle vakna. Det tyckte jag var en smart idé i natt men det var inte lika smart när Jakob kom tillbaka till Lima tidigt i morse...