måndag 13 april 2009

Anestesi

Den här bilden är från när vi hälsade på en medicin-man i Amazonas. Han visade en massa traditionella mediciner och vi fick smaka på en ört som bedövade tungan. Sen skulle han visa en ritual (som skulle hela mig) och började slå på mitt huvud medans han rökte en cigarett och blåste röken i mitt ansikte. Det var intressant i tio sekunder och sen väldigt jobbigt bra mycket längre. Efteråt var jag alla fall helad. Sedan förra veckan är min placering på anestesiologen här. För den som inte vet så är det anestesiologerna som söver patienterna inför operationerna. Redan första dagen började de prata om hur indianerna hittade det muskelavslappnade medlet curare, som man fortfarande använder. Indianerna hade det på sina pilar som de sköt fåglar med. Här skjuter man inte patientena med bedövningpilar även om det vore en rätt så roligt tanke. Jag hinner tänka mycket under den här placeringen för anestesi är lite långtråkigt. I Sverige (har jag hört) har vi anestesi-sköterskor som övervakar patienten efter sövningen men här i Peru är det läkaren som sitter och väntar hela operationen. Idag var jag med på ett hjärtklaff-byte och den operationen tog hela dagen. En anestesiolog som jag träffade förut på urologen fördrev tiden med att spela Game-boy. Mina handledare nu fördriver tiden mellan sövning och uppvakning med att sitta ute i korridoren och snacka med sina kollegor vilket efter fyra-fem timmar blir rätt absurt segt. Hur som helst så gillar jag ändå verkligen anestesin. Jag lär mig mycket och det är helt klart en av mina intressantaste placeringar här hittills.

2 kommentarer:

  1. COOLT kompis!!
    Här hemma i sverige smider jag planer för framtiden, som jag gärna vill dela med mig av till dig! vi får diskutera det!!! Hoppas du njuter av din sista tid i Värmen!!! Miss you!!! // sandra

    SvaraRadera
  2. Och vet du vad?! Jag som såg en film som hette "medicin mannen" igår och handlade om Sean Connery som var i Amazonas hos en liten by och forskade fram ett botemedel för cancer...tyvärr brann allt ner i slutet.. Hur som hels så tänkte jag på dig! Läste detta inlägg först nu och eftersom filmen ändå var från -92 så var det ett roligt sammanträffande! NU SES VI SNART!!! Pussar å kramar

    SvaraRadera