Jag längtar tillbaka till Almenara.

Min kaffe-situation har verkligen försämrats på det nya sjukhuset och jag längtar tillbaka till min förra placering på sjukhuset Almenara. Det var värt att åka en halvtimme längre för att få dricka nybryggd expresso och äta ljuvliga, sockrade churros. Dessutom saknar jag Anja som också är kvar på Almenara. Idag var min handledare tillbaka och jag svansade efter honom ända tills han lämnde av mig i det lilla varma kateter-rummet igen. Efter en halvtimme där beslöt jag mig för att leta upp ett café på det enorma sjukhuset. Förra veckan åt jag lunch en dag med min handledare och gick därför till samma ställe. Det tog ca 10 min att hitta dit. När jag försökte beställa min kaffe så förstod jag att det var bordsservering och satte mig därför och väntade. Efter ca 10 min till kom en servitör fram och sa att jag inte var välkommen för att bara läkare fick vara där. Då försökte jag säga att jag också är läkare men då kollade servitören på min namnskylt och sa att jag var student. Tydligen står det pregrado längst ner på namnskylten. Sen sa han att han skulle gå och fråga om jag kunde stanna men då passade jag på att smyga ut. Istället hittade jag ett annat café där jag fick beställa en kaffe. Hon i kassen hällde upp en kopp kaffe från en stor kastrull och värmde det sen i mikron. Jag antar att jag borde varit tacksam.